Idan

Hej

 

 

Ja denna bloggen blir verkligen lidande nu för tiden men har inte tid alltid och inte ork heller för den delen. Men det är väl ett gott tecken med kanske att man har o göra hela tiden och inte hinner sitta vid någon dator och uggla som man hade när barnen var mindre nu för tiden går dagarna i 180 knyck och det är väl ljuvligt i o för sig men när min egen ork tryter orkar man inte alltid hålla 180 blås.

 

Men det är tur att dom är självständiga och kan roa sig väldigt bra den här årstiden ute med att cykla och göra andra uteaktiviteter, Casper han klarar sig väldigt bra nu för tiden och gör nästan aldrig bus men däremot Emilia hon är en riktigt busfia och testar alltid gränserna till max men det har o andra sidan med hennes sjukdomsbild att göra inget annat.

 

Nu är det lite mindre än 3 månader innan vårat nya gryn kommer till världen och jag måste säga att dom senaste dagarna har jag börjar längta något så fruktansvärt efter min lilla bebi som skvalpar runt i det inre och verkar må bra. Men gör livet för sin mamma lite extra bökigt ibland med alla dessa samandragningar jag dras med. Har visserligen börjat ta det mycket lugnare men inte alltid man tänker på att kroppen inte är som den borde vara. Men får hoppas dessa 3 månader går lika fort som alla andra månader men bara för att man väntar så gör det säkert inte det.

 

Nu ska jag hoppa i säng och hoppas att man kan sova utan att bli väckt av smärta och behöva vanka av o an i det tysta huset nattetid när alla andra sussar så sött.

 

 

KRAM